Idag är ingen vanlig dag, för det är Frejas födelsedag HURRA HURRA HURRA!
Idag fyller alltså Freja 2 år! Hon är en fantastiskt fin tjej som är full i bus och har en vilja som slår det mesta.

Förlossningsberättelse

Förvärkar och inskrivning på förlossningen

Frejas förlossning vad en väldigt spännande sådan. Katta hade förvärkar till och från redan dagen innan Freja föddes, så vi ringde förlossningen och dom tyckte att vi skulle komma in. Vi tog väskorna vi redan hade packat åt barnen och åkte hem till svärföräldrarna för att lämna av dom där, för att sedan fortsätta in till förlossningen. Vi hade inte jätte bråttom att åka in så vi tog det lugnt och var väl inne vid förlossningen runt 14 tiden. Efter undersökningar med mera så fick vi ett rum. Timmarna gick men det hände inte så mycket, trots att vi tog promenader runt i och utanför sjukhuset, upp och ner för trappor. När det efter många timmar ännu inte hade hänt något mer, och Katta hade inte öppnats något mer så tyckte dom att vi skulle åka hem, trots att vi tyckte att vi kunde vara kvar eftersom vi tidigare hade fått tre barn men så blev det inte utan vi fick åka hem på natten. (Vi har lite mer än 1 timmes resa för att komma till förlossningen på NÄL i Trollhättan) Vi var hemma i Lysekil igen vid 02 tiden, så det var bara att försöka sova några timmar för att på morgonen åka till svärföräldrarna och hämta barnen (ca 30-40 minuter resa enkel väg dit)

Hämta barnen

När vi vaknade på morgonen kände man sig allt annat än utvilad och jag hade en stresskänsla i kroppen över allt med förlossning och när det faktiskt var dags?
Vi åt en snabb frukost och åkte sedan direkt för att hämta barnen hos svärföräldrarna. Dom hade haft det riktigt roligt där, och det hade gått bra även på natten. (första gången vi har varit helt barnfria en natt kan tilläggas), jag saknade ihjäl mig efter barnen och det var en konstig känsla att ha varit utan dom en natt.

Väl hemma igen

När vi väl hade kommit hem igen så tog vi en kort promenad runt dammen för att se ifall detta kunde trigga igång någonting, men det var fortfarande ganska lugnt resten av dagen och eftermiddagen. När klockan närmade sig 18 så började värkarna tillta igen, och Katta tog sig ett hett bad medan jag fick ta och natta barnen som var trötta efter att ha varit vakna länge kvällen innan och hållt igång hela dagen.
När barnen hade somnat så kom Katta upp ur badet och hade fortsatta värkar som kom väldigt tätt, så vi fick ringa efter hennes föräldrar och säga att dom fick hoppa in i bilen och köra hit för vi skulle åka in till förlossningen igen.

Tätare mellan värkarna

Ungeför 5-10 minuter efter att vi hade ringt efter svärföräldrarna började värkarna bli kraftigare och komma mycket, mycket tätare så jag fick springa över till grannen och fråga ifall hon kunde komma in och sätta sig hos oss och vänta till svärföräldrarna kommer för vi kunde inte vänta på att dom skulle komma, och det var inga problem utan hon kom direkt så vi kunde åka.

Jag insåg när vi åkte hemifrån att vi inte skulle hinna med färjan och då går det lite snabbare att åka runt än att stå och vänta på nästa färja.
När vi hade kört ca 3 km så började Katta få krystvärkar och jag kände hur stressen ökade, så jag ringde 112 och förklarade läget, och att vi sedan tidigare hade varit inne på förlossningen men blivit hemskickade och att vi hade 3 barn sedan tidigare så dom sa att vi skulle fortsätta åka mot Brastad så skulle en ambulans möta oss vid Coop.

Ambulans till förlossningen

Vi hann fram till mötesplatsen före ambulansen och fick gå runt bilen där och vänta. Jag vet inte hur länge vi fick vänta, men för mig och garanterat för Katta så kändes det som en evighet. Jag började ganska direkt att fälla baksätet och öppna bagagen och förbereda ifall det skulle bli sån panik så jag hade behöva förlösa innan ambulansen kom.
Vi hade tur och jag slapp göra det för ambulansen rullade in en stund senare och tog direkt med Katta och sa till mig att jag inte behövde ha bråttom för om det skulle bli dags att förlösa så svänger dom in till kanten när dom gör det. Men det var inte direkt så jag kunde slappna av ambulansen åkte, jag ville verkligen inte missa när mitt barn skulle komma till världen.

Förlossningen igen

Ambulansen kom givetvis fram före mig, och jag mötte ambulansen när jag svängde in mot NÄL. Jag hade tur och det fanns många lediga P-platsen så jag kunde snabbt parkera bredvid en automat så jag kunde hoppa ur och betala och springa in till förlossningen där personalen snabbt visade mig till rätt rum.
När jag kom in på rummet så hade Katta precis bytt om till kläderna man får låna där.
Jag hann knappt ta av mig kameraväskan och BB väskan innan det var dags för henne att börja krysta, och det tog ca 5 minter från det att jag klev in på rummet till det att Freja hade tittat ut. Katta hann dra några sug på lustgasen innan allt var klart, så den hann inte börja värka innan allt var klart, så det blev en förlossning helt utan hjälpmedel för hennes del, och jag är så otroligt stolt över henne!

Mina tankar kring denna förlossning

Jag har funderat endel över allt som har med just denna förlossning att göra.
Jag förstår att man kan vilja frigöra platser på förlossningen när det kanske inte vill komma igång riktigt, men att skicka hem en omföderska som sedan tidigare har 3 barn där det gått snabbare och snabbare för varje förlossning är inget jag riktigt förstår, speciellt inte med tanke på att det tar över en timme för oss att ta oss in till förlossningen om det inte är några fördröjningar i trafiken.
Jag kan med största sannolikhet lova att om vi inte hade ringt och fått en ambulans så hade jag fått svänga in till kanten på motorvägen och förlösa själv, nog för att jag varit med om förlossningar förut men jag är ingen barnmorska :).

Att min bättre hälft dessutom tog sig igenom hela förlossningen och värkarbetet utan minsta lilla smärtlindring är så starkt gjort!
Med dom 3 första barnen fick hon ryggmärgsbedövning, men dom gav den så sent alla gånger så den inte hann börja verka.

Hur har era förlossningar varit?